Ut i en färsk dag. Glad över lyckad lunch. Gnetar ärenden och hemåt. Utsöndrar ord om snuvad konfetti i en lur.

Grinar i tanken. 

Vill prata klarspråket men får bara tystnad.

Ny måndagskvällskonstellation med kaffepaus innan vi återgår till görat. 

Går hem i månskenet. Njuter av mitt eget sällskap. 

Släcker dagen utan en enda rad. 

Kroppen stel och väntande.

Som om något avgörande vore på gång.

Små lätta fötter. Tassavtryck.

Hudlängtan.

Håller ett strå 
av dina ögonkast 
som låter en tid 
vara i mitt rum

Fastnar i formuleringar,

som att ordens vikt

blir det som avgör,

förgör och förstör

Du är här igen,
kantad och sträv
mot
linoleum
blänkt av sol