Håller ett strå 
av dina ögonkast 
som låter en tid 
vara i mitt rum

Fastnar i formuleringar,

som att ordens vikt

blir det som avgör,

förgör och förstör

Du är här igen,
kantad och sträv
mot
linoleum
blänkt av sol

En våg sköljer in
över en kind
En våg som
söker sig längs fåror
av nedtrampad jord
En våg som strandat
intill din mun

Jag går inte bort

Jag står här.
Du kan hålla i mig.
Ta min hand.
Jag står kvar.
Jag går inte bort.

Ett hjärta

Går de lånade gatorna till mötes
Spår av glömska

Ett hjärta det bär
även det det inte kan bära