Hold

Här och nu

De ringer ett upphittat nummer, de skrattar och kopplar upp sig som för att se om någon fanns där. Hängandes i ledningar kopplar de upp sig. Det finns inga svar. Det finns inget som de behöver. Det finns inget de kan få.

På den andra sidan är bara vi.

Här och nu kan inget störa.

This Mortal Coil

Nu

Öppna ett hjärta och slå dig ner.

Inga slöjor kan dölja din nyfikenhet. 

I en tidig morgon är det dina andetag jag vill åt. 

Blackout

En början

En repertoar. En scen. En längtan. Ett ljus. Fem hundra spänn. Ett par nycklar. En droppe. Ett skåp. En glimt. En baktakt. Ett yttre. En kropp. Ett ställe. Ett födelsemärke. En närhet. En bil. Ett jobb. En tillflyktsort. Ett minne. Ett ord ur en annans mun. En ensamhet. En tillhörighet. En frisyr. Ett spirande hopp. En vändpunkt. En enkelriktad skylt. Ett förbud. En åtkomst. En hågkomst. En hemlighet. En enhet. Ett innanlår. En bok som inte tar slut. En frihet. En egen makt.  En vilja. En kontakt. En början. Ett omlopp. En säng. En almanacka. Ett hav. En lista. En resväska. En öppen dörr. 

Kritikerstorm

Kritikerna är påväg. De stormar in i mitt hem. Slår in dörren med verktyg och vräker ner tingen från borden. De säger ”du ska inte tro nåt!”. De skriker, viftar, stökar och står.

Kvar blir ett tomrum stort som rymden. En lättnad när de gått. En smak i munnen av järn.

I sommarens fördolda

Trålar in. Blir blekt av ljuset.

Och justdet, de går längs stigen en stund. Endast en stund.

Återupprepa tanken: du är fri. Fri flytande och svävande.

Spelens vindar

Som spelens vindar. Hon rör sig sakta men fort. Jag lusläser luggar och snuddar hennes blixtrande hud.

Bryt.

Det finns en tid.

Följa tång

Finns någonstans. Längtar någonstans intill en husknut. Stretar, gnetar någonstans i en backe.

All evinnerlig tid. All tid som tar slut som luften går ur en ballong. Ibland fort, för fort. Ibland sakta. Att hinna i ett liv. Att göra. Att erfara. Att skriva listor. Att inte missa. Att inte tänka försent-tankar. Att inte glömma. Att just falla i glömska. Att tro på. Att inte tro på. Att vara på. Att vara av. Akta sig för vara av. Vilja vara på. Försöka sig på. Öppna sinnet. Öppna sinnet! Att inte ge upp. Hur i helsike ska det gå att inte bara ge upp? Något håller. En kärna. Kärnan inuti som ostadig mark men ändå där. Kanske ibland flytande. Någonstans. Ibland att förlita sig på det. Vara sig själv varaktig.

Och åh vad världen ska få igen för alla oförätter som låter sig händas.

Att inte låta det ske. Att låta DET ske.

Ett uns

En regnbåge.
En önskan.
En stilla tanke bland många rörliga.
En hatt.
En fågel som flyger efter en slända.
En sol och ett hav.
Ett uns av den parallella sfären.

Ja Tack!

Ja Tack
En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.

Sonja Åkesson

Ett stoff

Från en baksida i skymningslandet. En som sätter sig på en bänk att vänta. En som kommer gåendes längs esplanaden. En annan verklighet som pågår i en parallell sfär. Du vänder dig om. Du längtar.

En som är ett

En endaste kanal, en endast kontakt, en endaste ström som leder. Ibland genom fönstret, fågelvingar och fågelblick, rörelse i en gardin. Alla de där sakerna som sagts så många gånger att de nästan misstros. En endaste liten bekräftan och jag lovar att fortsätta [jag fortsätter ändå, jag måste].

Det går att bo i ett hus. Det går att gå upp och ner för trappor. Det går att ha en källare och det går att ha en ljummen vind. En vind med gamla mönstrade lådor och hemliga nycklar.

Stopp.

Bara ett tag till. Innan jag vaknar. Jag åker tåg. Det går fort. Det fladdrar förbi hus, åkrar, träd, flimmer. Andra färger. De står där, de jag tror jag känner, de som känner mig. Jag letar, åker, fort.

Nivån

En dag. Och hon har nivån upp till halsgropen. Nivån smyger, nivån himlar. Som om det aldrig kan sägas rakt ut. I ett skimmer. Och tårar innan ytterdörren. Tittar på himlen. Hastar vill inte hasta men gör det ändå.

Gott gry

Ett steg framåt tre bakåt två framåt ett halvt bakåt två framåt. Tar stegen under armen famlar håller räcker. Hon säger det är gott gry i dig jag säger inget men det ramlar in någonstans mellan tarmarna vid hjärtat. Ur orden går det att höra tecken från andra sidan.

Dagens bästa.

En sol.
Ett underhåll.
En lugn tanke.

Recept för en söndag

Från en synnerligen apatisk dag. Dag utan bubblor. Dag med tappra försök att ändra stämningar. Och kanske är det precis så en ska göra då. Ringa på hos grannen och in bland varma människor, ljud, tårta, hattar, lösmustascher och skratt bara befinna sig.