En som är ett

En endaste kanal, en endast kontakt, en endaste ström som leder. Ibland genom fönstret, fågelvingar och fågelblick, rörelse i en gardin. Alla de där sakerna som sagts så många gånger att de nästan misstros. En endaste liten bekräftan och jag lovar att fortsätta [jag fortsätter ändå, jag måste].

Det går att bo i ett hus. Det går att gå upp och ner för trappor. Det går att ha en källare och det går att ha en ljummen vind. En vind med gamla mönstrade lådor och hemliga nycklar.

Stopp.

Bara ett tag till. Innan jag vaknar. Jag åker tåg. Det går fort. Det fladdrar förbi hus, åkrar, träd, flimmer. Andra färger. De står där, de jag tror jag känner, de som känner mig. Jag letar, åker, fort.

Nivån

En dag. Och hon har nivån upp till halsgropen. Nivån smyger, nivån himlar. Som om det aldrig kan sägas rakt ut. I ett skimmer. Och tårar innan ytterdörren. Tittar på himlen. Hastar vill inte hasta men gör det ändå.

Gott gry

Ett steg framåt tre bakåt två framåt ett halvt bakåt två framåt. Tar stegen under armen famlar håller räcker. Hon säger det är gott gry i dig jag säger inget men det ramlar in någonstans mellan tarmarna vid hjärtat. Ur orden går det att höra tecken från andra sidan.

Dagens bästa.

En sol.
Ett underhåll.
En lugn tanke.

Recept för en söndag

Från en synnerligen apatisk dag. Dag utan bubblor. Dag med tappra försök att ändra stämningar. Och kanske är det precis så en ska göra då. Ringa på hos grannen och in bland varma människor, ljud, tårta, hattar, lösmustascher och skratt bara befinna sig.