Vem ska jag berätta för? Vem ska veta mina hemligheter? Vem ska göra mig glad? Vem ska jag ropa hoho till när jag kommer hem? Vem ska hålla om mig när jag är ledsen och få mig att bli lugn? Vem ska vara mitt allt?

Världen är vacker. Men orättvis.

Orden kan ta slut.

Jag vill inte ta slut. Styr ett skepp. När jag börjat styra tar det tid innan vi svänger. Jag undrar vad som händer om jag skulle somna. Vågorna och haven skulle ta över. De sju stora haven. Jag kryssaar och du följer efter trots att inga spår finns.

Kaffeinjektion från verkligheten. Rosa flammor i kinderna och jag med de smutsiga kläderna står i bara farten och griper tag. Jag kan gripa i allt som jag får tag i, om jag hade fått tag i något.

Vaknar ur. Tänker samma tanke. Man får inga svar om man inte ropar.

De senaste dagarnas influensa i känslolivet. Jag tror det har gett med sig. Men de där fladdermössen är kvar. Flyger runt och hänger sig upp och ner lite här och där. Alla dessa tider, i olika askar.

Jag tog hit tiden. Inte för att få den att stanna, men för att få den att se.